Stigar, sevärdheter och historier
Runt nästan hela Sundskär kan man vandra...
För att hålla stigar och stråk öppna träffas vi en gång per sommar med röjsågar, motorsågar, räfsor, krattor och kaffekorgar!
Prata gärna med Jonas eller Mia eller någon i styrelsen om vilka gamla stigar du minns från förr, så kommer de kanske upp på listan för röjinsatser.
Vi försöker också hålla sundet till Öjan öppet med vassröjning en gång per år, samt hålla enslinjen och fyren i skick. Och för att hålla Kaspershålet öppet kan man ju flytta på en sten var gång man blir tvungen att ta av sig skorna och dra båten genom sundet...
En skiss/karta som Inger B ritat finns här.
Det finns också en trollstig på ön. Men eftersom troll är lite hemliga av sig, och inte bör störas i onödan, så bör man prata med Sirka Frändegård om hur trollen besöks bäst.
På öns sydöstra udde finns rester av kalla kriget i form av ett utkikstorn uppfört av militären. Baracken nedanför är av äldre datum, men också den avsedd för militär personal.
På öns södra sida finns en mycket liten sandstrand, benämnd Sundskär Sandstrand av sommargäster. Eftersom sydvästen är den förhärskande vinden i Stockholms skärgård så har på senare år avsevärda mängder tång flytit iland här, fermenterat och ruttnat, varför sanden inte är lika fin som den en gång var. Be warned!
Södra landet är också ovanligt hårt frekventerat av myggor, varför s.k. 'myggsafari' med fördel förläggs därstädes! Glöm inte insektshatt, myggjagare och antihistaminer - fungerar faktiskt!
Bomans dass
“Inte alla besökare på Sundskär är bekanta med Gösta Boman, men för den som känner igen namnet, så finns det ett flertal historier där Gösta figurerar. En av dem rör det utedass som Gösta byggde, och som Norrtälje kommuns tjänstemän hade svårt att förstå hur det skulle tömmas. En annan rör en presskonferens på Göstas brygga, som stördes högst påtagligt av en fiskrensning med intresserad sommargris som störande inslag. Gösta bjöd gärna ut journalister till Sundskär, och skildrade årstidernas gång i krönikor och insändare till tidningarna, ofta med en politisk vinkling eller poäng.”
Björnstigen
“En gång i modern tid har en björn besökt Sundskär. Spåren i snön var många och stora, och numera finns en stig uppkallad efter sagda björn. Mia B vet mer eftersom hon, Per och Inger gjorde ett par gipsavgjutnar av spåren. En av avgjutningarna finns hos i sjöboden efter Per o Inger.
Stigen lämpar sig inte för vandring vid blött underlag, då den går genom kärr och blötmarker.”
Plaska gädda
“På 80-talet var det bättre med gädda i vikarna, och eftersom kyl- och transportkapacitet begränsade färskvarutillgången, så var fiskefänge av nöden om det kom objudna gäster. (Konserver och torrmat lämpar sig ju inte för gäster, fast de fungera utmärkt som födoämne av enklare slag.)
Hursomhelst, Mossbergarna hade fått besök av familj i större segelbåt och man begav sig tämligen omgående ut med nät, gäster och roddbåt. En lämplig vass ringades in med nät, och sedan vidtog plaskande. Med åror som slogs i vattnet, och operaarior från Torstens strupe, så jagades fisken från vassruggen ut i näten. Urtagen och med ramslök och citronpeppar i ugnen så blev det en middag som sent skall glömmas, liksom operaariorna ur sångarens väna strupe.”
En självspilling till älgkalv
“Härromåret hade en älgkalv gått genom isen i sundet, avlidit och fastnat i strandbrynet på Brännskär. Doften av ruttet kött var påtaglig, varför Anders M slog ett rep runt halsen på älgen och bogserade ut den till havs. Eftersom repet högst troligen tagit lukt av älgkadavret, så kapades detta. Någon månad senare fann krögaren på Fejan ett ilandflutet älgkadaver. Med rep om halsen...förvåningen var stor på ön... självmordsbenägna älgar är ju tämligen ovanliga!”
We are the local farmers
“Mias dåvarande man Carl fick fint besök i form av USAs vicepresident Dick Cheney. Men helikoptern landade på Mossbergarnas äng under visst stohej. Lennart och Ulla positionerade sig på stigen mot Bomans och när hr. Cheney skulle passera så sträcktes kardorna fram och Ulla och Lennart presenterade sig med tillägget 'we are the local farmers'. Under övliga hedersbetygelser skildes sedan sällskapen åt och hr. Cheney fick sitt samtal med vår dåvarande statsminister. Men till saken hör, att Ulla var VD-sekreterare på SJ, och Lennart direktör på Esso/Statoil, alltså knappast lokala bönder...”
Förtöj i stenen älskling
“Besökare som kommer i båt till Sundskär hoppas ju för det mesta på allt utom norostliga vindar, då dessa blåser rakt genom sundet, och vågor och blåst gör tillvaron ombord otrivsam. Ett sätt att komma undan nordosten är att förtöja i bättre lä mot någon klippa på Brännskär. Men för ett par år sedan bar det sig inte bättre än att Martins gäster i en lite större segelbåt tyckte att förtöjningen på babordssidan verkligen inte satt fast fast. Vid en närmare granskning av stenen som förtöjningslinan slagits runt, så befanns sagda sten vara en död säl, vilken gjorde ringa motstånd när tampen skulle sträckas upp.”
Herren ger
“Förr i världen sades det att fyrning på land för att locka skepp i fördärv kunde förekomma. Nuförtiden så är det väl snarast rejäla högvatten som resulterar i 'leveranser'. På 70-talet flöt faktiskt ett mindre hustak iland, och med reglar och virke fick det bli ett sommarprojekt resulterande i en mindre gäststuga. Stugan benämndes 'sovvagnen' eftersom den är av samma storleksordning som en sovkupé i ett SJ-tåg. Bakom detta mycket lilla hus finns förbjupningar i marken som snarast liknar ett dike. Så är dock inte fallet, här grävdes dunkar med smuggelsprit ner för att undvika myndighetspersoners granskande blickar.”
Herren tar
“Nu är det ju inte så att precis alla medborgare i vårt avlånga land vill begravas i vigd jord och gå in i evigheten förlagda på en kyrkogård. Ett alternativ är att söka tillstånd från länsstyrelsen för askspridning till sjöss. Inte bara ett, utan två sådana beviljades när Ulla och Lennart gått ur tiden. Ullas aska spreds på Ådskärsfjärden under en högtidlig ceremoni från Sjöräddningssällskapets största båt. Några år senare upprepades förfarandet med maken Lennarts aska på samma position. Huruvida askan spreds med vinden och hamnade i synen på släktingarna, eller om den sakta dalade till botten förtäljer inte familjehistorien. Men den som skrivit dessa rader följde båda begivenheterna från verandan med kikare runt halsen, småttingar runt benen och positionen noggrant följd med AIS och transponder. Huruvida förfarandet är till gagn för släkt och minne kan diskuteras. Sagda småttingar tyckte att det var trist att man inte kunde lägga kritteckningar vid gravstenen. 'Att slänga teckningar i sjön är ju mest dumt.'”
Webmaster T Frisk • © 2021 • Byalaget Sundskär
